Äktenskapet är en av de starkaste relationer som islam har framhävt.
Äktenskap är en av de starkaste relationerna som islam framhåller, uppmanar till och betraktar som något som profeterna omsatte i praktiken. (se sida 202)
Islam tillskriver stor betydelse till äktenskapliga regler, etikett och makars rättigheter, allt i syfte att säkra äktenskapets stabilitet och beständighet och bygga upp en framgångsrik familj i vilken barn växer upp till psykologisk stabilitet, gudfruktighet och moralisk integritet, och förevisar högsta klass i olika aspekter av tillvaron.
Reglerna inbegriper följande:
Islam har fastställt flera villkor för att det äktenskapliga kontraktet ska vara giltigt.
De villkor som islam föreskriver för hustrun
1
Hon måste vara muslim, judinna eller kristen. Islam uppmuntrar dock muslimska män att välja gudfruktiga muslimska kvinnor för detta ändamål, ty en praktiserande muslim blir en god mor som ger sina barn bästa möjliga uppfostran och hjälper sin make att hålla fast vid islams lärosatser. Profeten b sa: ”Äkta en gudfruktig muslimsk kvinna, annars går det dig inte väl i händer.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 4802; Ṣaḥīḥ Muslim: 1466)
2
Hon ska vara en ärbar kvinna, och inte någon som är känd för liderlighet och omoral. I Koranen sägs: …[Ni får ta till hustrur] ärbara kvinnor bland de troende och ärbara kvinnor bland Bokens folk… (Sura al-Mā’idah, 5:5)
3
Hon får inte vara en av de kvinnor som han inte någon gång i livet är tillåten att gifta sig med, dvs. maḥram, (se sida 205) och han får heller inte vara gift med en kvinna och hennes syster eller moster eller faster.
De villkor som islam föreskriver för den äkta mannen
Den äkta mannen måste vara muslim, och en muslimsk kvinna är förbjuden att gifta sig med en ickemuslimsk man oavsett hans religion eller om han tillhör Bokens folk (dvs. om han är jude eller kristen). Islam framhåller att en man ska accepteras som äkta man om han uppfyller följande två villkor:
- Är religiös
- Har en god karaktär
Profeten b sa: ”Om en man vars religion och karaktär ni är nöjda med friar, ge då ert samtycke till äktenskapet.” (Sunan at-Tirmid̂ī: 1084; Sunan ibn Mājah: 1967)
