Islam har hedrat kvinnor och befriat dem från att vara mäns trälar. Islam har också befriat dem från att behandlas som en billig handelsvara utan någon som helst aktning eller heder:
- Islam ger kvinnor rätt att ärva och ger dem rättvisa andelar i förhållande till män, som kan variera beroende på hennes släktskapsband och de finansiella skyldigheter som berör henne. Medan män är skyldiga att försörja familjen är kvinnor inte ålagda att ekonomiskt bidra med någonting.
- Islam stadgar fullständig rättvisa mellan män och kvinnor på en rad områden inklusive finansiella transaktioner. Profeten b sa: ”Kvinnor är männens tvillinghalvor.” (Sunan Abu Dāwūd: 236)
- Islam ger kvinnor rätt att välja sin make och lägger en stor del av ansvaret för att uppfostra barn på dem. Profeten b sa: ”En kvinna är förmyndare för sin makes hem och ansvarar för det.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 853; Ṣaḥīḥ Muslim: 1829)
- Islam ger kvinnor rätt att behålla sitt flicknamn. I islam ändrar inte en kvinna sitt efternamn vid giftermål och tar makens namn på det sätt som är vanligt på många håll i världen, utan behåller sitt flicknamn och därmed sin självständiga personlighet.
- Islam gör det till makens plikt att ge till de kvinnor (hustru, mor och döttrar) som har rätt till hans stöd utan att på något sätt påminna dem om sina gåvor.
- Islam framhåller betydelsen av att bistå svaga kvinnor i behov av stöd även om de inte är ens släktingar, och manar sina efterföljare att utföra sådana ädla handlingar eftersom det i Guds ögon är en av de förtjänstfulla handlingarna. Profeten b betraktade den som tar hand om en änka eller en behövande som en krigare som kämpar på Guds väg, eller som en som förrättar bön under natten och fastar under dagen. (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 5661; Ṣaḥīḥ Muslim: 2982).
Kvinnor som islam ålägger muslimer att ta hand om
Modern: Abu Hurayrah berättade att en man en gång frågade Profeten b: ”Vem ska jag visa mest vänlighet?” ”Din mor”, svarade han. Mannen sa: ”Vem därefter?” Profeten b sa [igen]: ”Din mor.” Mannen frågade då: ”Vem därefter?” Profeten b svarade: ”Din mor.” Mannen frågade igen: ”Vem därefter?” Profeten b sa: ”Sedan din far.” (Ṣaḥīḥ al-Buk̂ārī: 5626; Ṣaḥīḥ Muslim: 2548)
Dottern: ʻUqbah ibn ʻᾹmir berättade att han hörde Guds sändebud b säga: ”Den som har tre döttrar och visar tålamod med dem, försörjer dem och klär dem ur egen ficka får dem som skydd mot helveteselden på Domedagen.” (Sunan Ibn Mājah: 3669)
Hustrun: Aisha berättade att Guds sändebud b sa: ”De främsta bland er är de som behandlar sina hustrur bäst, och jag är den främste bland er mot mina hustrur.” (Sunan at-Tirmid̂ī: 3895)
| Islam betraktar relationen mellan man och hustru som komplementär där var och en kompenserar för den andres brister i byggandet av det muslimska samhället. |
Ingen plats för strid mellan könen
Striden mellan män och kvinnor har antingen slutat med att män har tagit makten över kvinnor, så som har skett i en del förislamiska samhällen, eller med att kvinnor har gått ifrån sin nedärvda naturliga benägenhet så som skett i en del samhällen som avlägsnat sig från Guds bud. Detta skedde endast till följd av att Guds vägledning avvisades. I Koranen sägs: Ni skall inte åtrå det som Gud har gett några av er företräde med framför andra - män skall få sin del i enlighet med vad de förtjänat och kvinnor skall få sin del i enlighet med vad de förtjänat - men be Gud om Hans ynnest! (Sura an-Nisā’, 4:32) Islam har hedrat både män och kvinnor och tilldelat var och en av dem bestämda kännetecken och roller genom vilka de kan sträva för att få Guds belöningar och nå Hans välvilja. Den ger inte företräde till något av könen utan strävar efter att främja individens välgång i allmänhet såväl som samhällets.
I islam finns därför ingenting sådant som en strid mellan könen. Det finns inte något behov av en intensiv rivalitet mellan dem i strävan efter världsliga mål, och det finns inte heller något behov av att rikta en attack mot någon av dem för att försöka nedvärdera, skada, kritisera eller finna fel.
I islam är allt detta förgäves och utgör ett missförstånd över islams uppfattning om de roller som den har tilldelat var och en av dem. I stället för att avundas varandra är de ålagda att genom hederligt arbete och bön be Gud ge dem mer av Sina gåvor.
Kategorier kvinnor i relation till en man
Kvinnor i förhållande till en man kan delas in i tre kategorier:
1
Hon kan vara hustru:
I detta fall är han tillåten att njuta hennes sällskap på det som han önskar, på samma sätt som hon är tillåten att njuta hans sällskap. Med en fantastisk illustration av en fulländad fysisk, emotionell och mental förening beskriver Gud dem som ”klädnader” för varandra. I Koranen sägs: …De är en klädnad för er och ni är en klädnad för dem...(Sura al-Baqarah, 2:187) (se sida 213)
2
Hon kan vara en släkting med vilken han aldrig kommer att vara tillåten att ingå äktenskap, och han blir då en maḥram till henne.
I denna kategori ingår följande:
| 1 | Moder och tidigare generationer (dvs. mormor, farmor osv.) |
| 2 | Dotter och senare generationer (dvs. barnbarn, barnbarnsbarn osv.) |
| 3 | Helsyster och halvsyster. |
| 4 | Faster (dvs. faderns hel- eller halvsyster). Här ingår ens fars faster och ens mors faster. |
| 5 | Moster (dvs. moderns hel- eller halvsyster). Här ingår ens fars moster och ens mors moster. |
| 6 | Hel- och halvbroders dotter och senare generationer (en brorsons dotter till exempel). |
| 7 | Hel- och halvsysters dotter och senare generationer (en systerdotters dotter till exempel). |
| 8 | Svärmor, oavsett om han ännu är gift med hennes dotter, samt svärmormor |
| 9 | Bonusdotter (ens hustrus dotter från ett tidigare äktenskap med en annan man). |
| 10 | Sonhustru och vidare (som till exempel sonsons hustru). |
| 11 | Fars hustru (styvmor)1 |
| 12 | Amma. En amma är en kvinna som ammar ett barn under dennes första två levnadsår vid minst fem kompletta tillfällen. Islam ger henne den positionen på grundval av en sådan amning (raḍāʻah). |
| 13 | Disyster. En disyster är en dotter till ens amma. En man kan inte gifta sig med någon som är släkt via en amningsrelation på samma sätt som han inte kan gifta sig med någon som är släkt via blodsband. Han kan till exempel inte gifta sig med sina föräldrars disystrar eller sina disyskons döttrar. |
1 Här ingår även farfars hustru (styvfarmor) och uppåt samt morfars hustru (styvmormor) och uppåt, eftersom "far" på arabiska i juridisk mening även omfattar mor- och farfäder och uppåt. (Ö.a.)
| Dessa kvinnliga släktingar kan visa sig för honom utan att täcka de delar av kroppen som normalt täcks, såsom armar, hals och hår, dock utan att gå till överdrift. |
3
Hon kan vara en kvinna som i förhållande till mannen räknas som ajnabiyyah (främmande eller utomstående) och som han därför skulle kunna ingå äktenskap med:
En sådan kvinna är en som inte tillhör någon av de kategorier som nämnts ovan och som kallas maḥram. Hon kan ha släktband som kusin eller svägerska eller inte alls ingå i släkten.
För denna kategori kvinnor har islam fastställt en uppsättning regler som styr en mans förhållande till dem. På det sättet vill islam skydda människors heder och blockera vägar som leder till ont. Gud som har skapat människan vet också vad som är bäst för henne. I Koranen sägs: Skulle inte den som skapat veta [bäst]? (Sura al-Mulk, 67:14)
| Varje dag läser vi nyheter och statistik om våldtäkt och otillåtna sexuella relationer som skakar om otaliga familjer och samhällen som inte tillämpar Guds lagar. |
Regler som styr förhållandet mellan en man och en kvinna som han kan gifta sig med
Islam har fastställt regler som styr förhållandet mellan män och kvinnor.
1
Att sänka blicken
En muslim ska inte rikta blicken mot någon annans privata kroppsdelar eller se på något som kan upphetsa honom sexuellt. Han får inte heller blicka oavvänt mot en främmande kvinna utan skäl.
Gud befaller såväl män som kvinnor att sänka sin blick, ty att göra så leder till anständighet och skyddar ens egen och andras heder, medan lustfyllda blickar i allmänhet banar väg för synd. I Koranen sägs: Säg till de troende männen att sänka sina blickar och skydda sina könsdelar. Detta är mest syndfritt för dem. Gud är sannerligen underrättad om vad de tar sig till. Och säg till de troende kvinnorna att sänka sina blickar och skydda sina könsdelar... (Sura an-Nūr, 24:30-31)
En muslim som oförhappandes råkar se något otillå- tet ska vända bort sin blick från det. Befallningen om att sänka blicken gäller allt som kan leda till sexuell upphetsning inklusive sådant som visas i media och på internet.
Att sänka blicken för att undvika att se sådant som Gud har förbjudit leder till anständighet och skyddar ens egen och andras heder.
2
Att ha ett anständigt uppförande
När en man samtalar med en främmande kvinna (ajnabiyyah) ska de båda välja respektfullt, artigt och anständigt tal och undvika ord och gester som kan leda till sexuell stimulans. Det är därför:
- Gud varnar kvinnor för att tilltala män på ett alltför kokett och inbjudande sätt. I Koranen sägs: Var inte [för] mjuka och tillmötesgående i ert tal så att den som har ett sjukt hjärta fattar begär [till er], men använd ett artigt och vänligt språk som sig bör. (Sura al-Aḥzāb, 33:32)
- Gud varnar kvinnor för att ta till förledande gester och sätt att röra sig, eller framhäva sin skönhet och sina behag. I Koranen sägs:...Och låt dem inte trampa med fötterna för att framhäva vad de döljer av sin utsmyckning...(Sura an-Nūr, 24:31)
3
Att helt och hållet undvika att vara ensam (k̂ alwah) med en främmande kvinna (ajnabiyyah).
Det arabiska ordet k̂alwah beskriver en situation där en man är ensam med en kvinna som inte är maḥram på en plats där ingen kan se dem. Islam förbjuder detta eftersom det genom Satans frestelser kan leda till otillåtna sexuella förbindelser. Profeten b sa: ”En man är aldrig ensam med en kvinna utan att Satan är den tredje.” (Sunan at-Tirmid̂ī: 2165)
4
Att bära ḥijāb
Gud befaller kvinnor, men inte män, att bära ḥijāb därför att kvinnor i synnerhet äger en naturlig skönhet och attraktion. Hon blir därför ofta en större prövning för män än vad män blir för kvinnor.
Islam påbjuder för kvinnan att bära ḥijāb av flera skäl:
- Så att de på bästa möjliga sätt kan fullgöra sitt uppdrag i livet och i samhället på till exempel det akademiska och arbetslivsrelaterade området och samtidigt bevara sin anständighet.
- Så att de å ena sidan kan rena samhället genom att minska riskerna för frestelser, och å andra sidan skydda sin heder.
- Så att de kan bidra till att betraktande män i deras omgivning beter sig bättre och behandlar dem som civiliserade och utbildade människor och inte som sexobjekt vars enda syfte är att fresta och stimulera män.
Ḥijāb skyddar kvinnors heder och ger dem möjlighet att utföra sitt uppdrag i samhället.
Vad ska ḥijāb dölja?
Gud påbjuder för kvinnor att dölja hela sina kroppar utom ansikte och händer. I Koranen påminns de om att: …inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt... (Sura an-Nūr, 24:31) ”Vad som anständigtvis kan vara synligt” syftar på ansikte och händer. Det förekommer dock att en kvinna väljer att täcka även dessa.
Kriterier för lämplig ḥijāb
En kvinna kan för sin ḥijāb välja den utformning och färg som hon föredrar så länge följande villkor är uppfyllda:
1
Den ska tillfredsställande dölja de delar av kroppen som ska vara dolda offentligt.
2
Den ska hänga löst och inte smita åt runt kroppen så att kroppsformer avslöjas.
3
Den ska inte vara gjord av genomskinligt tyg som låter bärarens kroppskonturer synas.
