Det arabiska ordet för rening (ṭahārah) betecknar andlig och fysisk renhet.
Gud föreskriver att muslimer ska rena sig utvärtes från förbjudna yttren och alla typer av fysiska orenheter, samt invärtes från den oförlåtliga synden shirk såväl som från åkommor i hjärtat som avund , högmod och hatiskhet. När de gör detta blir de värda Hans kärlek. I Koranen sägs: Gud älskar dem som vänder tillbaka till Honom i ånger [om de har syndat] och Han älskar dem som vill rena sig. (Sura al-Baqarah, 2:222)
Gud föreskriver också för dem att rena sig innan de ställer sig inför Honom i bön. Inför ett möte med en person som innehar en världsligt sett viktig position, som en kung eller president, är det normalt att människan tvättar sig och sätter på sig sina finaste kläder, och vad är då inte mer naturligt än att också göra det inför konungarnas konung.
Gud föreskriver för muslimer att de renar sig och gör den rituella tvagningen (wuḍū) innan de företar sådana rituella handlingar som bönen, vidröra Koranen eller cirkulera runt Kaba i Mecka. Han rekommenderar också att den görs i en rad andra sammanhang, till exempel innan man reciterar Koranen ur minnet, åkallar Gud l eller går och lägger sig på kvällen.
- Innan man förrättar bön måste man som muslim därför avlägsna två saker:
-
1
Fysisk orenhet (najāsah)
-
-
2
Rituell orenhet (ḥadat̂)
-
Gud föreskriver att muslimer ska rena sig invärtes från den oförlåtliga synden shirk såväl som från åkommor i hjärtat som avund , högmod och hatiskhet, samt utvärtes från förbjudna yttren och alla typer av fysiska orenheter.
