Hadj har flera mål och syften. Efter att ha instruerat pilgrimer om hur de ska förfara med de offerdjur som de ska slakta för att komma nära Gud, säger Han: [Offerdjurens] kött och deras blod når aldrig Gud; men er gudsfruktan [och er lydnad] når Honom. (Sura al-Ḥajj, 22:37) I detta sammanhang sa Profeten b också: ”Att vandra runt Kaba, vandra mellan höjderna aṣ- Ṣafā och al-Marwah, och stena pelarna är bara för att minnas Gud.” (Sunan Abu Dāwūd: 1888)
En person som avser att göra hadj eller ʻumrah måste lära sig vilka islamiska påbud som är kopplade till dem.
Dessa mål och syften är bland andra:
1
En uppvisning i total underkastelse och ödmjukhet inför Gud
Detta förverkligas när pilgrimerna genom att överge alla former av lyx och utsmyckning och i stället bär enkla sömlösa plagg när de träder in i det rituellt rena tillståndet (iḥrām) förevisar sitt totala behov och beroende av sin Herre. De gör sig av med alla världsliga bekymmer och strävanden som annars skulle föra dem bort från fullständig hängivenhet mot Honom, och söker Hans nåd och förlåtelse. Denna uppvisning i fullständig underkastelse blir än mer levande på ʻArafah-dagen när de i bävan och vördnad står inför sin Herre, tackar Honom för hans otaliga välsignelser och söker Hans förlåtelse för sina felsteg och brister.
2
En uppvisning i tacksamhet mot Gud
Tacksamhet mot Gud för att ha genomfört hadj visas både för de pengar och för den goda hälsa som Han har skänkt och som tillhör de främsta världsliga välsignelser som Gud har låtit människan få. När en muslim gör hadj förevisar han i själva verket tacksamhet mot Gud för dessa två välsignelser genom att utsätta sig för fysiska umbäranden och spendera pengar för att i total lydnad komma Honom nära. Uppvisande av tacksamhet är en skyldighet som inte bara bekräftas av förnuftet utan också är föreskrivet av gudomlig lag.
3
En välgörande förevisning av islams universalitet
Som svar på Guds kallelse samlas muslimer från världens alla hörn inför hadj. De lär känna varandra och barriärer som etnicitet, hudfärg, språk och social status läggs åt sidan i detta trons broderskap som förenar alla muslimer i den största årliga mänskliga sammankomsten vid vilken de hjälper varandra att utveckla rättfärdighet och gudsmedvetenhet.
4
En påminnelse om Domens dag
Hadj påminner dem som gör den om Uppståndelsens dag när alla människor kommer att stå jämlika inför Gud för den slutliga domen. När pilgrimer, efter att ha trätt in i det rituellt rena tillståndet (iḥrām) genom att byta sina vanliga kläder mot enklare plagg och uttryckt sin beredskap att tjäna Gud, står på ʻArafah-slätten och ser oräkneliga mängder pilgrimer klädda i vad som liknar svepningar, öppnas deras ögon för det som de kommer att gå igenom efter döden och de kommer att drivas att anstränga sig mer i förberedelserna inför livet efter detta.
5
En förevisning i sann dyrkan av Gud ensam
Detta förverkligas i pilgrimens recitation av talbiyah: Labbayk-Allāhumma labbayk, labbayka lā ŝarīka laka labbayk, innal- ḥamda wanniʻmata laka wal-mulk, lā ŝarīka lak. (Gud, här är jag till Din tjänst, här är jag. Här är jag till Din tjänst. Du har inga jämlikar. Dig ensam tillkommer all pris och välsignelse, och Ditt ensamt är herraväldet. Du har inga jämlikar.) I en beskrivning av dessa ord talade en av Profetens följeslagare vid ett tillfälle om dem som ”ren monoteism”. (Ṣaḥīḥ Muslim: 1218) Ren monoteism är utan undantag närvarande i alla ritualer, yttranden och handlingar under hadj.
Den som gör hadj ska vandra sju gånger mellan höjderna aṣ-Ṣafā och al-Marwah.
